Titan är ett av de vanligast förekommande elementen i jordskorpan och det finns gott om det - så varför skulle titan vara så dyrt?
Titan är ett av de vanligast förekommande elementen i jordskorpan och det finns gott om det – så varför skulle titan vara så dyrt? Det är svårt att förklara titanpriser med enkla begrepp. Titan har ett brett användningsområde som sträcker sig över många olika industrisektorer och därför måste titanpriset studeras från fall till fall och i relation till de komponenter som faktiskt påverkar kilopriset på titan.
Titan handlas inte på en råvarubörs så som andra råvaror. Analytiker tenderar istället att utvärdera titanpriset per kilo baserat på priset på titansvamp. Svampen är den första kommersiella formen av metallen, det vill säga när malmen omvandlats till titanmetall. Priset på svamp används ofta som en utgångspunkt vid analysen av titanpriser och dess marknadsfluktuationer. Titansvamp fås när titantetraklorid reduceras med magnesium i den så kallade Kroll-processen, en metod som uppfanns av vetenskapsmannen William Kroll. Namnet titansvamp kommer från dess svampliknande utseende. Extraherande av rent titan från den primära titanmalmen är också en omfattande process som gör den cirka sex gånger så dyr som rostfritt stål.
Det finns en allmän tro på att konjunkturfluktuationerna av titanpriserna främst drivs av efterfrågan, speciellt efterfrågan på flygplan. Även om detta var en korrekt bedömning under de första decennierna av titanutvecklingen, är det inte hela sanningen idag. Till exempel var titanpriserna från verken relativt okänsliga för den minskade efterfrågan på kommersiella flygplan som skedde under 2001. Det påverkade heller inte titangrossisterna i någon större utsträckning. Det här är en tydlig indikator på att titanpriserna inte längre är uteslutande baserade på flygsektorn, utan snarare på en blandning av de olika industrisektorer som använder titan som material.
Ekonomiska kriser har historiskt sett skapat fluktuationer i titanpriserna, vilket tvingat stora titanverk att stänga ner mindre lönsamma fabriker. Detta har lett till perioder med en abrupt korrigering av priserna, som främst drivits på av ett minskat utbud. Som en reaktion på de högre prisperioderna av detta slag har oftast verken efterhand öppnat igen. På så vis har det skapats en ny nivå av stabil och ökande efterfrågan vilket gett en stabilare prisnivå under efterföljande år.